Hemlängtan?

Bild

Fick frågan från pappa på mail igår om vi längtar hem. Eftersom frågan kom på mail kunde jag fundera ett tag innan jag svarade. Svaret på frågan är nej. Jag saknar mina relationer till familj och vänner. Men jag längtar inte hem. Ställde frågan till övriga familjemedlemmar och alla såg frågande ut. ”Hem? Näääää…..inte nu men sedan.” Precis så är det. Vi är alla fem ganska rationella och konkreta som personer. Alla är inställda på att det är en period i livet som vi befinner oss här. Varför gå och längta hem nu när vi ska åka hem maj? Vi har det fantastiskt bra här nere och i slutet av maj åker vi hem. Punkt. Nu är det bara att njuta max och uppleva så mycket som möjligt som gäller. Jag är en riktig hemma-råtta, älskar min familj, mitt hem, mitt liv, mitt umgänge, mitt jobb i Sverige så jag är förvånad över att jag inte känner en större hemlängtan. Förvånad men nöjd. Äventyret blir bara mer och mer spännande för varje dag och jag är lycklig och tacksam över vår möjlighet att vara här under en period i livet. Jag är också förvånad över att barnen har tagit omställningen och flytten med en så självklar inställning. Det har inte varit NÅGOT gnäll på 7 veckor över flytt, omställning, saknad av vänner etc. (Däremot gnälls det som vanligt över andra saker men de problemen försvinner inte bara för att man flyttar utomlands :)). Jag trodde det skulle vara svårare för dem att lämna sina kompisar som de alla tre umgicks med väldigt mycket när vi var hemma. Men med dagens sociala medier inser jag att de har ganska lätt att hålla kontakten med dem de vill i allafall och det gör de flitigt. Nätet går varmt här på kvällarna. De har dessutom alla tre inställningen att de vill lära känna så många nya kompisar som möjligt HÄR.

En sak som underlättat trivseln är ju naturligtvis att alla trivs så bra i skolan. En kort avstämning av hur de har det:

Liza och Tilda. Älskar Rhenish, kompisarna, ordningen, livet på skolan. De/vi är fascinerade av ordningen, strukturen och disciplinen i skolan. Miss Pina (Lizas lärare) skjuter vilt från höften och delar ut ”black dots” till dem som inte sköter sig. En dag förra veckan var det två elever som fick svarta prickar. En för att hon hade pratat utan tillstånd under lektionen när alla satt och jobbade och en för att hon sagt till en klasskompis att hans huvud var gjort av plast när han hade retat henne på rasten. Det var en mycket allvarlig anklagelse. Liza vill INTE ha en svart prick så hon är oerhört noga med sin utrustning (böcker, skrivmaterial, linjal, ordbok etc) för har man inte med sig det till skolan får man prick. Slarvar man med uniformen får man en prick. Kommer man försent, glömmer läxan, pratar på lektionen, är ohövlig mot en kompis eller gud förbjude mot en lärare får man prick. Låter galet men systemet fungerar. Och tjejerna upplever att de gillar ordningen i skolan. De upplever också båda två att alla vänner är så snälla, gulliga, trevliga, artiga mot dem och mot varandra. Klimatet är väldigt omtänksamt och vänligt mellan eleverna. Mobbing? Finns inte utrymme för. Systemet tillåter inte det.                          Varje vecka har tjejerna samling i aulan med rektorn och då är det krav på kavaj på highschool där Tilda går. Annars får man stå upp under hela samlingen i 1,5 timmar och skämmas medan alla andra sitter. Tilda glömde sin kavaj förra tisdagen eftersom det börjar bli varmt. Panik. Men en liten ängel till elev som Tilda överhuvudtaget inte känner lånade ut sin kavaj till henne och satte sig själv längst bak i aulan för att gömma sig från rektorns granskande blickar. Tilda var helt paff och oerhört tacksam för gesten från den främmande flickan.

Viktor: läser fortfarande intensiv engelska på universitetet och har kommit fram till att det varit både lärorikt och roligt. Han har umgåtts lite med sina sydkoreanska klasskompisar. Väldigt fascinerande att höra dem berätta om sitt land men framförallt om Nordkorea. Han var förra helgen iväg på en resa med universitetets internationella sektion och det hade både varit riktigt roligt och mycket givande socialt. Där lärde han bland annat känna en fransk kille som har var ute och festade med i veckan och det i sin tur ledde till att han träffade några holländare som han gillade och ska träffa igen. På fredag är det dags igen för party med de internationella studenterna. Tydligen är det här precis som i många universitetsstäder mycket festande. Enligt fransmannen var det utgång/party 5 gånger i veckan och Stellenbosch en ”jättebra partystad”. Jaja……whatever…….jag tänker inte utforska den delen. Jag håller mig till Virgin Active och vingårdarna. Är det bra drag där är jag nöjd. Viktor håller dessutom på och undersöker om han i november/december kan gå en fieldguide/ranger kurs eller arbeta ideellt medan han fortfarande bara läser engelska. Från januari börjar hans ekonomistudier på heltid och då kommer det inte finnas mycket tid över för det.

Jag och Göran: vi slappar vidare. Njuter. Seeeeegar oss. Tränar. Läser. Promenerar. Filosoferar. Göran ska faktiskt ta sig i kragen i veckan och åka på en tripp till Johannesburg. Han ska vara borta onsdag-torsdag. Mer om det en annan gång. Kram kram.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s