Another ”mind-set”

De sista dagarna har det smugit sig in en ny känsla i hemmet. En föraning av att det är en förändring på gång. Framförallt hos barnen men den smittar av sig på oss vuxna. Det handlar om att de börjar förbereda sig på att åka hem. Fortfarande älskar de att vara här men de sista dagarna har jag hört uttryck som ”när jag kommer hem ska jag…..” etc. Tjejerna börjar mentalt ställa in sig på att flytta hem. Göran, Viktor och jag har inte riktigt kommit dit ännu men känner av att det börjar dra i hop sig.

Vi är alla ganska rationella och praktiska till sinnet och är styrda av vårt ”mind-set”. NU är vi här och då där det det som gäller. SEDAN är vi där och DÅ kan vi agera utifrån det. När det står den 28/5 i kalendern kommer vi vara redo mentalt för att åka hem. Men fram till dess njuter vi och suger musten ur den sista tiden. Frågade tjejerna vad de vill göra innan vi åker hem och jag lovar: det var hur mycket som helst! De är inte heller klara med ZA. ”Inte än, säger de. Men om en månad blir bra”.

Jag känner panik över att tiden rusar blandat med förväntan inför att komma hem. Jag kommer gråta floder när vi lämnar ZA och avslutar ett fantastiskt kapitel i vårt liv men ser också fram emot att komma hem till alla som jag saknar och fortsätta mitt liv i Sverige. Vi lämnar snart ZA och ett fantastiskt år bakom oss. Ett år som kommer påverka oss för resten av våra liv. Ett år som jag är oerhört tacksam för att vi valde att spendera i ZA. Ett år som kommer att ta lång tid att ta in och smälta och jag är oerhört tacksam att jag varit så flitig med att skriva min blogg-dagbok. Den blir ett riktigt fint minne.

Nedan ser ni vad Liza skrev på sin blogg igår angående att åka hem. Underbart, konkret sammanfattat av vår 11-åring. Hon saknar till och med Prima (vår mataffär). Det ni!

http://www.nattstad.se/lizasliv/saknar-allt-13575201

3 thoughts on “Another ”mind-set”

  1. Jag vet jir det känns. Efter över två år i Bandung, var jag inte riktigt redo för återresa till USA.
    Grät hela vägen ner till Jakarta, där jag satt på det rickitiga tåget och såg ut över bergen i
    bakgrunden och de intensivt gröna risfälten vid sidan om mej. Så många människor hade kommit
    in i mitt liv och mitt hjärta, att det var svårt att klippa av. Att bo i, hellre än besöka, ett land ger en
    helt annan insikt. Är för evigt glad, att vi fick tillfälle att uppleva Indonesien, även om vi bara såg
    3 av landets 10.000-tals öar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s